Den här tröttheten
Jag är sååå trött just nu igen och mycket är bara tråkigt. Det beror nog på att jag inte orkar göra något just nu utan att få ont och bli tröttare. Jag har noll inspiration och det mesta är ju klart inför bebisens ankomst, eftersom vi började i tid den här gången!;) Så kan det vara.
Nu går vi snart in i vecka 38 och bebis räknas då som fullgången, det är delmål tre och efter det så är väl nästa steg att invänta förlossningen. Jag börjar dock bli mer och mer inställd på att gå över tiden den här gången, typ till 19e februari!;) Jag kommer förmodligen ha dött av tristess innan dess. Ibland känns det nämligen som att jag redan är på övertid eftersom jag aldrig varit så här gravid förut.
Fredrik skojade häromdagen och sa att det kanske var tur att Milton kom för tidigt och jag aldrig hann bli höggravid med honom för då hade det kanske inte blivit något syskon!;) Så rolig är alltså jag att ha och göra med just nu!;) Nejdå, för det mesta går det rätt bra men när en är trött, otymplig och har hormoner som flyger omkring överallt så är tålamodet sådär och det är verkligen lätt att känna sig less på det mesta. Jag har rätt ont i fogarna just nu också både när jag ligger, står eller går, bäst är det när jag sitter men det funkar ju inte heller att gör hela dagarna, speciellt inte med en tvååring hemma.
Men igår fastnade jag framför Rakt in i hjärtat som går på SVT och kände att det där med att vara trött på att vara höggravid är en rätt värdslig sak att klaga över. Jag kände mig också glad för att jag förmodligen kommer få en fullgången bebis den här gången och en kort sjukhustid. Sjukhus blir aldrig roliga, fast jag skulle aldrig någonsin byta bort de där veckorna heller. På sätt och vis är det skönt att det var Milton som kom tidigt, allt var så nytt då. Idag hade jag aldrig kunnat lämna honom eller den här bebisen själv i en sal för att sova. Och kanske är det därför jag och Fredrik struntar i att Milton inte vill sova i sin egen säng och gladeligen får ligga inklämd mellan oss där han är trygg. Vi ska nog få plats alla fyra! Jag är dessutom rätt övertygad om att det inte är föralltid!;)
Något mer väldigt positivt är att min halsbränna är borta och tyvärr inte för att magen sjunkit utan för att omeprazolen som jag tar på morgonen är grym! Sitter dessutom i 24timmar så nu är halsbrännan inte längre ett problem, hallelulja på den!;)
Vecka 36+0 magen