En evig väntan

Jag har tänkt skriva här flera dagar men jag har inget vettigt att skriva, jag är så oinspirerad en människa kan bli!;) Jag känner mig ruggigt tråkig och det känns som livet går ut på att vänta. Jag försöker ändå vända det till något positivt, så jag pysslar på här hemma, bakar, tvättar, diskar, läser, ser på serier och vilar, så tiden rullar på!;) Men mest drömmer jag om att bebisen är här så vi blir fyra någon gång, vi är ju inte fulltaliga förens då!
 
I smyg har jag också börjat drömma om träning, att bara kunna gå en lång promenad i raskt tempo! Just nu orkar jag ju knappt veckohandla på affären utan att bli helt slut, få ont i fogarna och förvärkar. Just nu är verkligen det fysiska en begränsning, mitt psyke är det verkligen inget fel på och jag skulle säkerligen kunna ta en promenad på 40min på ren vilja men sen skulle jag få äta upp det 100 gånger om i smärta så det är inte värt det. 
 
 Men det är väl det fina med att längta och vänta, tänk vad underbart det blir när h*n väl är här hos oss och hur underbart det blir att sen kunna ta den där lång promenaden i vårsolen!:) Jag ska verkligen försöka hålla mig positiv in i det sista, även om sängen och täcket över huvudet lockar med jämna mellanrum!;) Vi gick ju faktiskt in i vecka 40(39+0) idag så det bör vara max tre veckor kvar, fast det hoppas jag så klart inte, senast till BF 4e februari tycker jag!;)
 
Den här katten är galen i tulpaner!;)